Bodo Bäckmo 2007-05-25

Lite mer statistik o analys.

I debatten om statistiktolkning och möjligheten att konstruera en ”börvärdesmall” eller ett nyckeldiagram för pinscher har det framförts att detta omöjliggörs bl.a. av skillnaden mellan könens reaktioner. Vid all användning av statistik för ”produktutveckling” gäller det att först identifiera och åtgärda det moment som har störst avvikelse från ett idealvärde! För pinschern är det de samlade rädslorna som tydligast avviker från rasbeskrivningen (som ska vara ”idealvärdet”). Analysen här nedan visar att skillnaden mellan könen i den stora populationen är helt försumbar, men att hanhundarna i senare kullar uppvisar mer rädsloreaktioner än tikarna! Detta är en viktig signal till alla uppfödare att välja hanar med låg rädsla, samt att undvika ”matadoravel”!!!!

Signaturen ”BeeBronx” har i Pinscherforum presenterat data för tikar och hundar beträffande moment 1c (Hantering), och jag har ställt samman resultaten för rädslobeteenden (6a, 7a, 8c, 10) för den testade populationen, sådan den såg ut 2007-05-14. Som jämförelse presenteras samma data för den grupp om 38 djur, som ingår i tidigare studie. Dessa är representativa för de pinschrar som kommer att användas i avel de närmaste åren. Det är därför viktigt att se, om deras rädslobeteenden ”glidit iväg” åt något håll i relation till tidigare kullar

Vi måste skilja på den fysiska ljudupplevelsen (-hur påverkas hörselmekanismen) och den psykiska upplevelsen (-rädsla, upphetsning, aggression mm.). Den senare faller huvudsakligen inom beteendevetenskapens domäner. Det är ju inte helt lätt att få en hund att beskriva sin upplevelse av styrkan på ett visst ljud eller en ton, så man får acceptera en individuell spridning i de mätningar som trots allt gjorts.

Med så stora datamängder som ingår i MH-bekrivningen, är det mycket svårt att tolka sifferserier. Utfallet för de olika momenten presenteras därför i diagramform med procentuell andel individer som funktion av betygspoäng. Det statistiska (aritmetiska) medelvärdet är dessutom inlagt i respektive diagram.

Diagrammet visar att tikarna i det här momentet fördelar sig kring medelvärdet med en nästan perfekt normalfördelning, medan hanhundarna har en större spridning, d.v.s. den som köper en hanvalp löper större risk att få en hund med hanteringsbekymmer än den som skaffar en tikvalp. Eftersom medelvärdet för båda grupperna är 3.0, framgår inte skillnaden om man bara ser till detta siffervärde! .

Om vi fortsätter med att se på rädsloreaktionerna, med start på ”Overallen”, så kan vi notera en tendens till polarisering; fler hundar får ettor och femmor, medan antalet ”medelhundar” minskar. Därtill visar hanarna större rädslor än tikarna, med fler fyror och färre ettor! Hanarnas medelvärde är 3.1 mot tikarnas 3.05; alltså en insignifikant skillnad! Observera även att 10 tikar avbrutit övningen före detta moment. Dessa har inte tagits med vid medelvärdes- eller procentberäkning.

Nästa moment i testkedjan är 7a; ”Skrammellådan”. Här blir polariseringen genast mycket tydligare. Andelen ängsliga fortsätter att öka snabbare än andelen orädda. Fyra hanar har nu också avbrutit. I detta moment är tikarna något mer rädda än hanarna. Tikarnas medelvärde är 3.3 mot hanarnas 3.1. För övrigt är skillnaderna mellan grupperna liten.

Testmomenten 6a och 7a är av överraskningskaraktär, medan 8c sakta ökar ”trycket” mot hunden. Före detta moment har ytterligare 6 tikar och en hane avbrutit. Vi ser att polariseringen är nästan fullständig; vi har en grupp helt eller nästan helt orädda och en stor grupp mycket rädda djur. Av tikarna är det bara c:a 12% som ligger +/- 0.5 från medelvärdet. Observera att tikarna nu är mer orädda än hanarna, både m.a.p. medelvärde och flest ettor och tvåor!

Det sista rädslotestet är skottprovet. Ytterligare 2 tikar och 1 hane har avbrutit. Medelvärdet för båda könen är 2.7, men tikarna har flest ettor.

Diagrammen visar två viktiga tendenser. För det första är skillnaden mellan könen, uttryckt som medelvärde, i det närmaste obefintlig för den nuvarande pinscherpopulationen. Vid undersökning av schäfer (P.E. Sundgren, SLU) har man sett 0.2 till 0.3 betygsenheter högre rädslor för tikar vid moment 6, 7 och 8, medan tikarna har 0.1 enhet lägre skotträdsla! Vi borde se en liknande tendens hos andra raser, inklusive pinscher, eftersom detta är ett grundläggande arv. Detta betyder att vi har ett problem inom svensk pinscherstam, främst med ängsliga hanhundar!!!

Den andra tendensen är att det vi lite slarvigt uttrycker som att ”hundarna tar med sig rädslor”, inte är helt korrekt. I stället sker en utkristallisering av de rädda hundarna från medelgruppen; de rädda blir räddare, men de orädda förblir orädda, eller blir t.o.m. lite ”kaxigare”. Självförtroendet växer för varje avklarat moment; ”äsch det var inte så farligt”!

Så långt indikatorerna för rädslor; hur ser det då ut beträffande lek och jakt, d.v.s. indikatorer för framåtanda? Lekavsnitten 2a och 9a, som innehåller kampmoment visar sig vara de enda utefter ”rädsla / framåtanda-axeln” där vi ser en markerad skillnad mellan tikar och hanhundar. Hanarna ”tänder” mer här; och har förmågan att ”återtända” på näst sista testmomentet 9a.

     

Jakt/förföljande visar ingen större skillnad mellan könen:

En viktig trend i diagrammen är den tydliga polariseringen i två ”personlighetstyper”. Tidigare sammanställning har visat sambandet mellan ängsla/framåtanda; antingen har man en ängslig (introvert?) hund, eller en framåt (extrovert?). Vi kan se att ”medelpinschern” är en högst ovanlig figur, medan ytterligheterna är vanliga! Detta är en tydlig varningssignal som visar på en population med problematisk mentalitet. Sannolikheten för att en hundköpare ska få en rädd hund som utvecklar fobier är oacceptabelt stor!

Den samlade statistik som använts här, har nackdelen att representera alla testade pinschrar, alltså även de som är för gamla (för döda?) för att avlas på. Vi ser därför inte eventuella förändringar som skett över tiden. De 38 hundar som redovisats tidigare ingår i denna sammanställning. Summan av deras rädslobeteenden visas i diagrammet nedan. Observera att tikarna följer en ”polariserad” normalfördelningskurva, medan hanarna har en markerad förskjutning mot det rädda hållet!

Rädslomedelvärdet för hanarna i denna grupp ligger på 3.0, medan tikarna visar knappt 2.9! Motsvarande tal för hela populationen är 3.1 för både tikar och hanar, d.v.s. ett rasgenomsnitt för rädslor ÖVER medelvärdet 3.0. Detta för en ras, som beskrivs som orädd!!!

Hanhundar ur den här gruppen har nu åldern inne att användas för avel, och kommer därmed att ge avtryck på rasens utveckling de kommande åren. Därför är det just nu, med den situation statistiken visar, ännu viktigare än tidigare att uppfödarna tar sitt ansvar och väljer mentalt starka hanhundar, med lite rädslor, och att man undviker ”matadoravel”!!