Kort historik gällande färg hos Pinscher: På grund av kortsiktigt avelsarbete under första delen av 1900-talet, samt andra världskriget restaurerades rasen på 1950-talet av främst Werner Jung. De fem hundar som användes vid omstarten var Kitty vom Bodenstrand hon var en Mellanpinscher tik, svart med röda tantecken. Jutta Jung hon var en stor Dvärgpinscher/eventuellt en korsning mellan Dvärg och Mellanpinscher tik svart med röda tantecken. Onzo Illgen en bronsfärgad Dvärgpinscher hane. Fürst Jung en röd Dvärgpinscher hane. Illo Fischer en blå Dvärgpinscher hane.
De bleka hundarnas faktiska problem: Jag vill förtydliga att det är långt ifrån alla bleka hundar som får problem. Men de som drabbas kan tappa päls på små eller stora områden. Pälsen kan kännas som om man pudrat dem med potatismjöl. Vissa blir torra i huden, knottriga och i värsta fall får de en plågsam klåda
Pinscherns nedärvning av färger: Två röda föräldrar kan få valpar med både röd och svart/röd färg eftersom de kan ha båda färgvarianterna i sitt anlag. Den röda färgen är dominant och behövs bara finnas i enkel uppsättning för att synas, det är den andra genen i genparet som avgör om den svart/röda färgen nedärvs vidare till valparna eller ej.
Svart/röd färg är resissivt och behövs i dubbel uppsättning för att synas, en svart/röd hund bär med andra ord endast anlag för svart/röd färg. Valparna får alltid hälften av sina gener från vardera förälder. Ett färganlag från pappan och ett färganlag från mamman.
Dominant gen:
Är den gen som inom ett genpar hos en hund, har mest inflytande, den visar sig alltid i valpen. En dominant gen kan i både enkel och dubbel uppsättning ge upphov till en förändring. När en individ visar tecken på förändring så kan den vara heterozygot i sitt anlag och då ärvt genen från en förälder eller homozygot i sitt anlag och då har den ärvt genen från båda föräldrarna.
Recessiv gen:
Är den gen som inom ett genpar hos en hund som viker sig för den dominanta genen i paret och därmed inte ger några synliga förändringar hos valpen. Recessiv gen måste komma ii dubbel uppsättning för att ge en förändring. Den måste komma från båda föräldrarna. När en anlagsbärare paras med en icke anlagsbärare kommer 50% av avkomman att bli bärare av förändring, men ingen kommer att uppvisa några synliga förändringar. När två anlagsbärare paras med varandra kommer i genomsnitt 25% av avkomman att få förändring, 25% av avkomman att vara helt fria från förändring och ytterligare 50% blir bärare.
Den resessiv genen kan bäras vidare i flera generationer utan att synas, men när den möter en annan resessiv gen slår förändringen igenom.
Den bleka färgens nedärvning: De bleka hundarna (dd/hund med blekfärg) har med andra ord två anlagsbärare föräldrar (Dd/anlagsbärare), då det är en resessiv gen. Korsar man en anlagsbärare (Dd) med en som inte är anlagsbärare (DD /inte anlagsbärare) så föds inte några bleka valpar (dd) men anlagen förs vidare till cirka 25% av valparna, det finns även möjlighet att cirka 25% inte blir anlagsbärare (DD).
Tysklandsundersökningen i klartext: Veterinärhögskolan i Hannover, Institute of Animal Breeding and GeneticsUniversity of Veterinary Medicine Hannover, har alltså lyckats isolera genen som orsakar de bleka varianterna på Pinscher. Man kan idag gå till sin lokala veterinär och ta ett blodprov med EDTA-rör.
De kan även göra provet på hårrot, blod eller saliv blodprov. Prof . Dr. Tosso Leeb rekommenderar att vi använder laboratoriet i Göttingen, Tyskland. http://www.tieraerztliches-institut.uni-goettingen.de
en analys kostar cirka 67 Euro inkl moms (år 2010). Då tillkommer den lokala veterinärens kostnad,
om du väljer att ta blodprov.
Prof . Dr. Tosso Leeb säger vidare att beroende på vilka avelsmål man har som uppfödare så kan man fortsätta att använda hundar med anlag för bleka färgvarianter i avel. En förutsättning bör vara att man säkerställer att man inte korsar två anlagsbärare (Dd), utan endast korsar en (Dd)
med en (DD).
Mina tankar som uppfödare med problematiken bleka färgvarianter hos Pinscher: Jag har haft Pinscher sedan 1980. I den kullen fanns valpar som var röda, svarta med röda tanfläckar samt bleka varianter av båda grundfärgerna. Jag har under åren sett flera blekt färgade hundar (Pinscher och Doberman) med problem, flera har varit blå och en är bronsfärgad. Jag vill förtydliga att det är långt ifrån alla bleka hundar som får problem. Men de som drabbas kan tappa päls på små eller stora områden, vissa blir torra i huden, knottriga och i värsta fall får de en plågsam klåda.
När jag fick min första kull under prefixet Lilla Piröns så föddes en bronsfärgad valp (dd). Det var inte roligt men för mig var det inte så konstigt då jag var väl medveten om att det fanns i rasen. Efter samtal med flera uppfödare som upplevt problematiken, beslutade jag mig för att låta valpen leva. Han såldes till reducerat pris med stamtavla, dock markerad med X, (då han inte har korrekt färg och därmed inte skall användas i avel). Hunden blev inte gammal men det har ingen beröringspunkt med denna problematik. Rekommendationen jag fick från Finland, där man utan något statistiskt underlag gissar på att det föds bleka Pinschrar i var tionde kull
(år 2003), var att kastration före könsmognad skulle bromsa/ta bort eventuella problem som kan vara behäftade med färgen.
Idag har jag fött upp fyra stycken bronsfärgade valpar i två olika kullar. Alla är registrerade och har sålts till reducerat pris. De tre sista blev kastrerade/steriliserade vid 6 månaders ålder. Två stycken är testade och har sjukdomen Color dilution alopecia, en av de två har haft tunt med päls på undersidan av halsen och magen i några pälssättningar. Två av dem har aldrig haft några symtom. Ingen av dessa fyra har haft problem eller obehag av sjukdomen.
På Lilla Piröns kennel har jag tagit ställning att en blekt färgad hund, inte är ett stort problem då man direkt utan omsvep ser vad som är problemet och därmed kan handtera det. De hundar som skall gå i avel kan man testa så att inte två anlagsbärare (Dd) behöver paras, därmed behöver inte fler blekt färgade (dd) valpar födas, och på sikt kommer problemet klinga ut. På det mottot är flera andra problem som vår härliga ras brottas med idag besvärligare. Där man inte upptäcker problemen innan hunden är vuxen och ibland till och med hunnit gå i avel utan att man känt till problemet. I och med att många hundar bidragit till den Tyska undersökningen kan man med största tillförsikt börja dra slutsatser om i vilka linjer problemen finns.
Åsbro den 19 oktober 2005, texten uppdaterad 20 september 2007 och i maj 2010.
Eleonora Arthursson, Lilla Piröns kennel.
Vad säger Svenska kennelklubben om att använda kända anlagsbärare i avel: Jag har via mail
fått detta svar från Helena Rosenberg, Avelskonsulent på SKK den 051125:
SKK har idag ingen generell policy gällande kända anlagsbärare genom DNA-test. Som du kanske vet så har det amerikanska genetikföretaget OptiGen hittat den mutation som orsakar prcd-PRA hos ett tio-tal raser. Med andra ord är DNA-test och central registrering för dessa raser eventuellt möjligt. För närvarande pågår en diskussion mellan berörda
special-/rasklubbar och SKK om hur kända anlagsbärare av prcd-PRA ska få användas i avelsarbetet. Troligen kan lösningen bli olika för olika raser beroende på övriga problem som hänsyn måste tas till inom en ras. Det man som uppfödare ska vara medveten om är att man alltid har upplysningsplikt, dvs man är skyldig att informera blivande valpköpare,
ev hanhundsägare, ev tikägare osv om man använder anlagsbärare. Med en allt mer ökande tillgång på DNA-tester för olika anlag kommer SKK förmodligen i framtiden utarbeta någon policy gällande avel med anlagsbärare men idag har vi tyvärr ingen sådan.
De olika färgerna:
|
